De delar av dig själv du en gång dolde

Jag jobbar i teknik. Jag bryr mig om kläder. Jag är nigerianamerikan. Musik och kultur är viktig för mig. Jag bygger SPREEAI.

Sätt dessa saker ihop och du har ett liv. Lägg dem i en kort introduktion och någon kan börja leta efter den del som inte passar.

Jag har funderat på hur lätt vi lär oss att hjälpa människor att fatta det beslutet. Vi leder med det acceptabla svaret. Vi förklarar bort den oväntad intresset. Vi lämnar något ut eftersom att hålla det i skulle ta för lång tid att förklara.

Efter en stund kan redigering av dig själv känna sig så vanligt att du slutar märka vad som saknas.

Vem kan bestämma vad som gör mening?

i Artikeln om min mamma och personlig stil, jag skrev om att växa nerdy och antaganden människor bär om vad som är tänkt att se ut. Dessa antaganden försvinner inte bara för att du växer upp.

Människor har fortfarande en idé om vad en tekniker ser ut. Vad en grundare lägger uppmärksamhet på. Vilka är allvarliga intressen och vilka kräver förklaring.

Jag förstår varför en enkel beskrivning är användbar. Det som bryr mig är hur snabbt en beskrivning kan bli en instruktion. Du börjar göra val för att förbli kända för människor som bara känner en del av dig.

Du blir väldigt bra att förstå. Du kan också komma långt ifrån dig själv.

Jag vill inte spendera mitt liv blir lättare att sammanfatta.

Saker du lärde dig innan du fick en titel

Min intresse för stil har en historia som når tillbaka till min mamma. Att vara nigerianamerikaner har en plats i hur jag förstår mig själv. Den nyfikenhet som tog mig till tekniken hör till samma liv.

Ingen av dessa delar kom med en affärshistorik bifogad.

De var där innan jag behövde introducera mig professionellt. De hjälpte till att forma mitt öga, mina intressen och de frågor jag ställer in i arbetet. När jag tänker på mode och teknik tillsammans, tar jag mer än teknisk kunskap till konversationen. Jag har en väg att se en person.

Vad kanske de vill uttrycka? Vad skulle hjälpa dem att känna sig bekväma? Vad går förlorad när vi behandlar att klä sig som en transaktion och glömmer att någon måste leva i kläderna?

Det är frågor jag bryr mig om i byggnaden SPREEAI. Jag skulle ha mindre att ta med dem om jag avvisade allt om mig själv som inte låter tekniskt tillräckligt.

Du behöver inte tjäna rätten att vara fullständig

Det skulle vara bekvämt att omvandla detta till en lektion om professionell fördel. Håll dina ovanliga intressen, för en dag kommer de att göra dig framgångsrik. Omfamna din bakgrund eftersom det kan bli det som skiljer dig.

Ibland händer det. Jag vill inte att framgång ska vara villkoret.

Din familjehistoria spelar roll innan den blir en upphetsande historia. Något du älskar är tillåtet att förbli något du älskar. Du behöver inte omvandla det till innehåll, ett företag eller en certifiering för att motivera utrymmet som det tar i ditt liv.

Jag tror att människor behöver höra det, särskilt när så mycket av vad vi delar mäts av dess användbarhet för en publik.

Det måste finnas delar av dig som tillhör dig.

Att vara synlig kan ta övning

Titeln på den här delen kan komma att ge något specifikt i åtanke. Intresse du nedspelar. Ett namn du har vuxit trött på att förklara. En del av din bakgrund du håller ut från konversationen innan någon har en chans att svara.

Jag vet inte vad det kostar att du gör det. Jag tror inte att någon får kräva att du berättar hela din historia.

Men jag hoppas att du har någonstans du kan sluta lyssna på den version som ber om det minsta av alla andra. Människor som vet vad som är viktigt för dig. Arbete som låter ditt perspektiv komma in i rummet. Tillräckligt med självförtroende för att inse att vara okänd till någon inte gör dig fel.

Jag vill ha det här rummet i mitt eget liv. Jag vill att det arbete jag bygger ska bära något av den person som bygger det.

Tekniken, modet, kulturen och rötterna. Jag behöver inte välja en så att resten kan göra mening.

Inte heller du gör.